Big boss

The big boss ar har sa det finns ingen tid till vila. Ville bara uppdatera er om att jag ar vid liv mar bra och har fatt en 10meter lang sloja att ha pa mig nar jag gifter mig i finalnumrets borjan. Skriver snart lite mer

Vecka 2 på sjön

Idag har andra veckan av båtliv påbörjats och mycket har hänt… eller?
Nej, inget har hänt
Vi tränar på showen, vi äter, sover och duschar (minst en gång om dagen strikta order i kontraktet vilket är tur med tanke på alla svettiga män här på båten)
Sen händer det inte så mycket mer. Min rumskamrat Daniella har fått en inflammation i sitt ärr på ankeln och ska antagligen ta sin tennisbollsliknande klump och åka hem på söndag om det inte blir bättre. Så då är vi två flickor kort i showen. Eller just nu tre. Vår koreograf Daniel var inte glad igår när jag till ingens förtjusning sträckte ljumsken i en piruett fem minuter in på första passet för dagen.
Jag hade för en gång skull verkligen värmt upp och sprungit, hoppat, vevat armar, mjukat upp varje lite muskel. Men vad hjälpte det? Jag har haft is på (och förmodligen frusit ner mina ägg med tanke på närheten till dem från ljumsken) så det känns redan bättre. Mamma, du kan pusta ut och sluta oroa dig. Kan antagligen åka redan ikväll.
I går lade vi till i San Juan som vi alltid gör på söndagar (jag är ju såå van vid det här livet nu)
Jag ville skaffa ett telefonkort och lite hygiengrejer, ringa hem, ligga lite på stranden och allt sånt där.
Men vad hände?
Affären hade inga telefonkort. Jag glömde av att ladda datorn innan vi drog så jag kunde inte använda den för att ringa och det var massor med gråa moln som hotade med att släppa lös ett rejält regnväder…
Så redan vid 10-tiden tog vi en taxi tillbaka till båten och försökte fördriva tiden på ett värdigt sätt. Läsa en bok och äta.

Vi har fått roller till paraderna också. Någon idiot har kommit på att det ska vara två parader varje vecka på shoppingstråket kl. 23.30. Gästerna står ju nästan i sina pjamaser och gäspar när vi tågar in i full karnevalmundering till käck specialskriven musik där man mer än gärna får sjunga med i texten "We are your shipstaf" i en stötig karneval/kongaline takt. För övrigt låter det som de sjunger shitstaf, vilket gör det hela lite roligare. Jag ska föreställa en gudinna i den ena paraden och en kines i den andra. Hahaha jag frågade min företrädare om jag var tvungen att tejpa ögonen så där stramt. Hon sa att det räckte med att se lite pryd ut.

Nu ska jag se om jag kan få en glimt av solen innan det är dags att ge sig av till träningen. (hör och häpna det regna kraftigt och gungar mycket mer än jag trodde den här båten kunde gunga)

Dag, jag vilken dag är det egentligen?

Nu har det gått fyra dagar av mitt nya båtliv och jag kan stoltsera med att hitta till "the mess" (matsalen) från tre helt skilda vägar. Det lilla internetrummet på deck 2 i en liten skuff har jag också lyckats lokalisera två gånger som ni förstår. Jag hittar nu också till Studio B som isrinken heter. Annars så är jag helt vilse och får leta efter trappor som leder mig till deck 1 och "I 95" som huvudgatan för oss knegare kallas.
Nu till showen som jag kan tänka att ni alla är jättesugna på att veta mer om.
Den heter Cool Art - Hot Ice och handlar om en kille (Val, inte hon i Beverly hills) som hittar sin drömbrud ("the muse" jag) på en fest i ett museum. Men sen försvinner jag och han går in i en massa olika rum som består av olika nummer. Det hela slutar med att vi gifter oss och sen är det ett underbart stornummer i slutet till klapp och trallvänlig musik. Voilá!
Jag börjar med att stå blixtstilla i 2, 47minuter under ett skynke. Sen är det två pojkar som lyfter mig i ett squize-lyft (jag sitter på deras händer och då krävs avancerad spänning i rumpan) och sen ska åka med någon slags nätgrej för ansiktet hela mitt solo. Men det kommer att bli super tror jag…
Någon ringde nyss till hytten och började snacka med mig vilken roll jag fått. När jag berättade om öppningsnumret och slöjan så sa hon att det är den bästa tjejen som får åka det numret. Sen när jag insåg att hon trodde att jag var Daniell förklarade jag snabbt situationen. Hon försäkrade mig om att hon hade hört att jag var bra. (så mycket för öppningsnumret alltså) Jag tror förresten att det var Daniells lesbiska beundrarinna som förföljt henne sen hennes förra skepp.
Något annat som drillas flitigt här på skeppet är säkerhetsmanövers. Vi har en finsk saftey captain som är stenhård och pratar engelska som en rysk spion och ger oss skriftliga tester på hur många livbåtar det finns.
Fast jag tror egentligen att han är ganska snäll för när han skulle intervjua mig lite för att kolla min engelska (Julia i showen har blivit hemskickad för att hon inte snackar någon engelska) började det med att jag bad om ursäkt för att jag precis tryckt i mig vitlöksbröd. När det senare visade sig att jag är från Sverige och han från Finland skulle han vara lite trevlig. Han säger käckt "senare". Hjärnstilleståd, vad f*n är det för engelskt ord?
Jaha!!! Hej hej kläcker jag när jag fattar att han har skojat till situationen med ett tjenare.
Jag tycker ändå att jag borde fattat direkt med tanke på alla träning jag fått genom åren, men nej.
Jag har börjat äta nyttigt också. Inget godis förrän premiären. De stackars pojkarna måste ju orka lyfta mig.
I matsalen jobbar en kille som tar sitt jobb på fullaste allvar. Han frågar om det är ok att han bär bort brickan och om man vill ha något mer när man sitter där och slafsar i sig från buffén. Idag hämtade jag kaffe efter maten. Då frågar han om jag vill ha en cappuccino. Artigt tackar jag nej, men jodå några minuter senare står en rykande kopp framför mig. Helt galet
Förresten så finns det en mjukglass maskin i matsalen men vanilj och chokladglass. Vänta till premiären är gjord, då kommer jag stå med huvudet under tappen och ösa glass direkt i munnen till de att jag får en brainfreez.
Undrar om man får en varning för sånt?
Idag har jag tagit del av en av mina andra uppgifter här på skeppet. Nämligen hjälpa dansarna/sångarna att byta kläder under deras show. HJÄLP! Jag är livrädd att missa någon och vara på fel ställe vid fel tillfälle. Det byts nämligen om på tre ställen för att göra det hela ännu roligare för oss nya. Vi snackar peruker, handskar, klänningar, byxor, skjortor, skor, smycken i mängder. Jag sa till dem på min goa svengelska att " It iis jöst tå skrim thän aj viil komm änd hälp".
Lång dag imorgon så hej på en stund

Framme och hemlängtan

Hur tusan kan man få hemlängtan på planet på väg dit?
Ja det vet jag inte, men att jag känner ett stygn i hjärtat när jag tänker på alla hemma kan jag inte förneka.
Men nu till humor. Mamma har hela tiden skojat om att jag bara kommer åka med ryssar och liknande nationaliteter. Det räckte med att checka in på mitt hotellrum. Där möttes jag av min tillfälliga rumskarat Julia från Ukraina (Jag vet, lite besviken över namnet. Hade hoppats på Svetlana, Olga eller något liknande)
Hon pratar ingen engleska, det samma gäller hennes paråkningspartner Andrej och deras vänner Denis (kille) och Anastasia(betoning på sista i:et), båda från Rysland. Utöver dessa godbitar har vi Val (kille och inte hon i Beverly hills), Dzhennifer (hahahaha vet inte ens hur man uttalar det), Justin och Ryan från Kanada och min lätt amerikaniserade rumskamrat i kommande 6månader, Daniella från Tyskland.
Återkommer med mer kommentarer kring dessa.
För övrigt är båten inte alls så cool som jag tänkt mig. Men det är nog för att jag bara sett bilder från skeppets bästa sida innan och nu faktiskt bor på 4kvm två våningar under vatten. Men alla ställen där gästerna får vara är jättefina och för dig mamma har Daniela lovat att hjälpa mig med billiga biljetter så du kan komma och hälsa på!
Jag är helt lost när det gäller att hitta för det är inte skyltat så bra och det jobbar en massa killar som tar policyn "Greet and smile" lite för seriöst när jag går förbi. Btw så är kaptens högra hand, kommer inte ihåg vad han heter, svensk och kommer från Stockholm.
Nu ska jag krypa till kojs och få ordning på sömnen. Jag vakande inte av väckarklockan när jag tog en tupplur i eftermiddags så jag missade 15 av 30min träning på is. Mycket bra drag att starta den här episoden av mitt liv med… eller? (det var ingen kris enligt han som är vår närmast chef )
Sov gött!

Avsked och 20 timmar ren komik

Då sitter jag här nästan 20timmar senare på JFK airport i NY och väntar på mitt sista anslutningsflyg som ska ta mig till San Juan och förhoppningsvis och troligtvis massa härliga grader.
Fast just nu känns allt det där väldigt långt bort.
Något som också är väldigt långt bort är hemma. Jag kom på det när jag satt på flyget mellan Amsterdam och NY. Jag ska vara borta i 6månader och jag är livrädd.
Men det är nog alltid så. Så fort man stiger ur den komfortabla zonen så blir man rädd.
Shit sceard som man säger här.
De flesta av de jag känner vet att jag är ganska blödig och inte har några som helst svårigheter att fälla både en och två floder med tårar när situationen tillåter/kräver. Därför är jag hur förvånad som helst över alla tårlösa "hej på en stund" situationer jag haft… Till det att jag går runt i butiken på Landvetter och ska införskaffa mig en adapter. Jag hör hur det plingar något hysteriskt och upptäcker att det är från min telefon. Det dräller in SMS från mina goa lagkamrater. Jag fixar inte mer än att se den första raden av det översta SMS som är från Mimmi. Sju sorters apa börjar det med och jag känner hur envisa tårar tränger sig på så där jätte olägligt. Det slutar med att jag får gå ut och sätta mig för att inte ställa till en scen där i butiken.
Så nu har jag ingen adapter men jag hoppas det går att lösa på båten.
Jag skulle vilja passa på att berätta kort om min köttbullar/potatismos/lingon och brunsås middag med släkten igår. Mamma den stjärnan hade skalat potatis i 2 timmar för att jag, den bortskämda lillasystern, promt ville ha riktig potatismos. Oj, vad gott det var. Fest för smaklökarna.
Sen hade min hjärtans mor även beställt en tårta utan dess like som min moster också var delaktig i. Se bild nedan.
Jag fick också massa trevliga hejdå presenter, tusen tack .
Självklar var det massor med lakrits och choklad. Men också en lyckoelefant som mormor ärvt av sin pappa, en dagbok från goa lagkamrater och en jättefint halsband av Tobbe.
Jag fick ytterligare en present från Tobbe, något som jag blev så himla glad för. Hjärtat har själv spelat in "Haleluja" med sång, stämmor och gitarr. Så fint, Tack tobbe!
Dags att gå på planet

For tusan

Har forsoker jag vara lite hightec och vad hander? Det himla internet fungerer inte pa min dator dar mina tre langa fina och mycket beskrivande inlagg ligger och vantar pa att bli publicerade. Men jag far val kortfattat beratta att jag har nu varit vid Barbados, Antigua och pa vag mot St Thomas. Jag sager vid for jag har sett dem fran baten pa vag till matsalen eller under sakerhetslektionerna. Det ar som att vara pa traningslager i osterrike fast tvartom klimat. Man ser skidbacken, men ror den inte. Men nu har antligen jetlagen slapt sa jag orkar vara social efter kl 18 (24.00 sv tid)
Nu kan jag inte skriva mer for da avslojer jag formycket fran mina kommande inlagg. Hall ut alla nara och kara och ni andra. Snart ligger de uppe.

Ikvall smaller det

Hall i hatten for nu tror jag att jag har lost textproblemet och hoppas kunna lagga upp tre harliga inlagg. Hinner inte nu for jag ska pa is igen om 15min. Vill inte vara sen aven om jag alltid ar forst (guldstjarna i kanten , tack)
Hors sen!