fredag 24 oktober 2008

Parad!!


Gudinna

Asien queen och Martin min kung!

Orkansäsong

Det regnar och regnar och regnar och blåser. Sen regnar det lite till och för säkerhets skull så ökar regnet om möjligt ännu mer så fort någon försöker lämna båten. Sitter här i min hytt och det vill inte sluta. Enligt kapten är det inte säkert att vi hinner till Antigua imorgon som planerat på grund av orkanerna som yr runt här.
Vi lyckades dock ta oss av båten och till en restaurang på andra sidan hamnen innan störtskurarna blev så kraftiga att man knappt såg sin egen hand framför sig. Helt vansinnigt.
Jag hade gärna tagit en runttur runt ön eller bara besökt en av de välkända stränderna här men det går knappt att köra bil när orkanerna avlöser varandra.
Tar mig nog en tur upp till gymmet istället som förövrigt är beläget på deck 11 med panoramafönster så det känns som om man är utomhus.

fredag 17 oktober 2008

Saftey training

Samanlagt har jag nog haft 30timmar övningar och teori i säkerheten ombord. Vi har sett hemska filmer med riktiga färjor som är totalt sönderbrända, gått runt båten och kollat på alla brandsläckare och suttit i en livbåt. Vi har till och med haft ett skriftligt test i säkerhet. Jag är drillad.
Men något jag har glömt att berätta att jag har badad i en av poolerna på deck 11. Vattnet är taget från havet så det är riktigt salt. Tyvärr var det inte helt frivilligt dopp då vi hade livflottsträning där. Japp, på med flytväst och i med ett gäng hårt arbetande nykomlingar. Vi fick öva synchroniserad simning(hur man håller ihop i hårt väder), hur man vänder en flotte som är upp och ner och hur man ska ta sig in i den. Miko vår saftey kille tycker tydligen det är jättekul att jag kommer från Sverige för så fort vi ska göra något ropar han "Swedish maffia, you are first."
Denna vana lade han till ganska tidigt så när vi hade en övning med brandslangar och brandsläckare var jag självklart först ut. Det började bra med att jag hade sönder en pulverbrandsläckare. (den var sönder innan men det upptäcktes först när jag skulle stänga av den och det inte gick.) Sen var det inte långt ifrån att jag sprutade ner alla med brandslangen. Jag var inte riktigt med på det hårda trycket och när jag skulle stänga av den vred jag munstycket åt fel håll… ja ni kan ju tänka er vad som hände… ingen skadades i alla fall.

Barbados!!!

Jag vet, Barbados sååå coolt. Fast något jag inte hade i planen var att himlen skulle öppna sig och aldrig stänga sig igen den enda gången jag är på Barbados. Tanken var att vi skulle besöka en känd strand där man kan göra allt möjligt roligt. Men då regnet öste ner och alla var lite bakis från gårdagens tack och farvälfest för hotelldirektörn (som varit ombord båten i 4ÅR) så ville alla stanna inne och sova. Inte en chans. Enda gången på Barbados, jag måste ut och se ön. Så jag tar på mig bikini och kläder som inte skulle bli genomskinliga och beger mig till taxi/shuttel stationen för att ta mig in till stan. Men jag stöter på en taxichaffis vid namn Ronald Cox som erbjuder mig en tur runt ön för 30dollar. Tja varför inte tänker jag och hoppar in. Jag vet att det låter naivt att åka med en taxichaffis ensam runt ön. Men han hade licens runt halsen(inte som ett hundhalsband utan med hängande som ett backstage pass) och verkade vara vettig. När jag satt mig i taxin frågade han på ungefär tio olika sätt vad jag ville göra till det att jag förstod att han frågade om jag var ute efter ett ligg eller att röka på. NEJ NEJ NEJ svarade jag med fasa i rösten. Anledningen till att han frågade var att det inte händer allt för sällan att folk kommer dit över dagen enbart för detta, speciellt kvinnor enligt honom. Jag försäkrade honom om att så kul skulle vi inte ha det. Efter det hade vi (i alla fall jag) jätteroligt. Han körde mig genom Georgetown????? och visade mig alla möjliga byggnader, statyer och platser genom rutan på bilen. Vidare till den kända stranden så jag kunde ta kort och besöka en liten restaurang som var specialister på hummer. De hade en bassäng fylld med djur som såg ut som förvuxna skalbaggar(hummrar). Välj, väg, ät.
Där efter körde vi till stället där man tillverkar Malibu rom och jag fick även ta kort på Malibu beach. Tyvärr kunde jag inte ta mig en drink då jag jobbade senare samma dag. Men han körde mig uppåt/inåt på ön och jag fick se hur folk bor och några kyrkor osv. Helt fantastiskt. Hela tiden berättade han saker och han var mäkta impad att det fanns en ishall på båten då han knappt visste vad konståkning var.
Om någon vill ha en guidad tur runt ön så har jag hans nummer.

Hummer någon?

Så här spännande var det utanför Malibufabriken
Jag och taxichaffisen. (Han var gladare under färden)

Båtdrill

Här på båten tar de väldigt seriöst med säkerheten vilket jag tycker är fantastiskt. Varje söndag har vi en övning (PAX drill) med alla nypåstigna gäster innan vi lämnar hamnen. Jag har då i uppgift (även om det skulle hända något på riktigt peppar peppar ta i trä) att pricka av ungefär 150 gäster från en lista. Då något snille ansåg att konståkarna nog är bra med folk fick vi alla varsin station att pricka av gästerna på och på köpet fick vi titeln "musterstation leader". Det hela går till så att jag har tre personer som hjälper mig att rada upp folk i prydliga led, med barn och gamla längst fram. Jag ser till att alla blir avprickade på en lista och när det har gått en viss tid ropar jag upp de nummer som saknas. Som alla vet är jag ju käck ut i fingerspetsarna och efter att jag har ropat upp de sakande kan jag inte låta bli att säga till passagerarna som står packade som sillar att " The captain will soon dismiss you, please stand by and enjoy". När jag kommer till "enjoy" får jag ett rungande skratt från min publik… funderar på att fråga om de behöver ytterligare en stand up akt på båten. I vilket fall som helst så berättar kapten en massa saker och sen kommer en kvinna och läser upp allt på spanska, Efter denna låååånga information visar mina kollegor upp hur man använder flytvästen, precis som när man flyger förutom att våra inte är uppblåsbara.
Efter det stormar alla gästerna till restaurangerna och vräker i sig mat.
Visst låter det spännande.
Men som om inte detta var nog har vi anställde också en båtdrill (crew drill) varje torsdag. Då får vi öva på att gå till vår livflotte station. Under denna övning ställer den ansvarige för stationen frågor som gäller säkerhet tex. hur många livbåtar finns det? 28 alla på deck 4. Hur många livflottar finns det? 68 var av 32 är extra och samtliga finns på deck 5. Vad gör du om någon faller överbord? Kasta en livboj, håll ögonkontakt och ring 911.
Det gick faktiskt ett sådant larm idag när vi låg i hamn. Plötsligt ropas det Oskar, Oskar, Oskar ut i högtalarna. Senare fick jag veta att det var en hund som råkat hamna i vattnet och låg där och simma för sitt liv. Den plockade upp och fick besöka sjukstugan.
Senare denna veckan kommer Amerikanska kustbevakningen ombord för att göra kontroller på säkerheten och då ska vi kunna svara på alla frågor och se till att hålla en perfekt fasad. Miko, the Saftey Cheif Officer är helt uppe i det och det var knappt att jag vågade dricka en enda öl på crewpartyt härom kvällen för jag visste att han var där. Något som är ganska lustigt är att jag får ha mer alkohol i kroppen när jag jobbar än när jag kör bil i Sverige.

måndag 13 oktober 2008

Adress

Jag har fatt flera forfragningar ang min adress har ombord.
Hall i hatten har kommer den

Erika Donko/Icecast
P.O Box 019156
Miami FL
USA

Mitt telefonnrummer har jag tyvarr inte i huvudet men det kommer snart ocksa. Tyvarr gar jag bara att nas pa min mobil pa lordagar och sondagar da vi ar i amerikanska hamnar. Mycket markligt men sa ar det.

Annars ter sig livet ganska bra har. Har hittat en kompis som vill lara mig surfa och ska nu ga och snacka med dykinstruktorerna ombord ang ett certifikat.
Natt far man ju gora for att fa tiden att ga

tisdag 7 oktober 2008

Hej fru Kräfta

Jag har nu varit i land flera (tre) gånger bland annat i San Juan men också på St Maarten. Jag har badad i det superblå resekatalogsvattnet som ni där hemma drömmer våta drömmar om just nu.
Men jag har fått betala för det… i kräftmått. Har uppnått nivå 6,5 på den 10-skaliga kräftfärgsskalan. För att uppnå nivå 7 måste det göra ont i skinnet på näsan när man nyser.
Men det är såååååå värt det. Jag vet att ni tänker: varför använder du inte solkräm? Det gör jag med faktor 30. Men jag var så ivrig i mitt badande att den sköljdes bort och senare också glömdes bort. Det kan ha varit alla gaykillar i stingspeedos som oljade in varandra, tog posekort i vågorna och fnittrade vild när någon nöp dem i rumpan som distraherade mig. Insåg när jag låg där att stranden inte kallades för bay-beach som jag trodde utan för det mer självklara namnet gay-beach.
Men jag fick vara i fred och kunde till och med unna mig att inte rodna när vågorna tog tag i min bikini överdel och lämnade den vid midjan.
På vägen hem från stranden fick mina fötter varsin redig blåsa mellan stor- och pektån tack vare mina flippflopps. Aj säger jag bara.

Blek men glad
Är man svensk så är man

Showdag 2 och Island Frenzy Parade

Showdag två började inte allt för bra då herr och fru Wiebetak (produktionsbolagets ägare tillika mina chefer) hade supit mig under bordet med fint vin och middag kvällen innan. Tilläggas ska att hela gänget var med men det var tydligen bara jag som inte pallade trycket av tre veckors intensivt repande, två shower i kombination med vin. Men som en gammal Lisebergare har man kvar de sanna visdomsorden "kung i baren, kung på dagen". Och vilket uppsving jag gjorde. Felfri första show och bara ett fel i andra. I slutet av showen har jag min slutpose ca två decimeter från publiken på första raden. Både på gott och ont. Ont är att jag måste stå så i ca två 8:or. Det kan bli lite närgånget. Men det goda är alla goa kommentarer. Bravo, well done sweety och så vidare. Inte helt fel när svetten lackar och läppstiftet sitter fint på framtänderna.
När det kommer till paraden ska jag föreställa en av fyra gudinnor. Tjoho tänkte jag till jag fick veta att gudinnor tydligen går runt i väldigt höga klackar. Jag som haltar i ballerinaskor… Men jag fick ett par fina hudfärgade dansskor med en svindlande högklack som är jättebra på att fastna i kjolen på min långklänning. (ja kort kommer snart) Men jag trillade inte och jag var bara fel i timingen tre gånger, så jag får nog säga att jag är ganska nöjd med resultatet.
Ikväll ska jag vara asiat…

Moviestar

Cool, coolare, coolast, är bara förnamnet för det jag inte var i onsdags.
Tre timmar av It’s been a hard days night i min beatlesoutfit(se tidigare inlägg) Jag älskar fortfarande min peruk men oj vad den sitter dåligt och oj vad det andra åker dåligt i formation. Jag har flertalet gånger känt –"Vad f*n, hur j*vla svårt kan det vara att åka i en rad"? eller –"Men för i h*lvete, det är saxa, saxa, dubbelkors, trea vänd, samla. Vi har gjort samma steg fem gånger nu." Då är det bara till att ta ett djupt andetag och påminna mig om att jag inte längre åker med världens bästa lag utom ett gäng par- och singelåkare som fortfarande skrattar åt ordet teamåkning. Vänta till det blir min tur att hålla lektion då ska de få se på andra bullar. Ni är mer än välkomna att komma med svåra tips.
Åter till inspelningen… om jag tyckte isen var liten innan så var det inget mot nu. Vi fick HALVA isen att åka på. Hahaha Jaja vi gjorde det vi blev tillsagda att göra och som jag kämpade med min tandkrämsreklams leende.
Släck strålkastarna det blir överexponering här ropades det nästan från kontrollrummet. Något som faktisk ropades var "close up on Erika’s sitspinn" (närbild på Erikas sittpiruett). Jag snurrade för kung och fosterland så peruken nätt och jämt stannade kvar. Mamma du hade varit stolt som en tupp!
Mer spännande än så var det inte.

fredag 3 oktober 2008

Första bilderna


Min Beatles outfit


Daniella och Tim

Mitt Seapass


Min förra säng

Mina bruna skridskor

onsdag 1 oktober 2008

Show time

Japp premiären är avklarad och champagnen uppdrucken. Igår smällde det. Vi hade två föreställningar igår och låt säga att det märktes att det var första gången. Jag föll som en fura två gånger i mitt solo och det hela blev inte bättre av att min brudbukett var som borttrollad när jag skulle gifta mig i slutet. Allt blev bara kaos och alla hoppades att nästa show skulle gå bättre… vilket den gjorde.
Jag ramlade bara en gång och hoppade en skitsnygg dubbel axel med slöja och allt, trots stormen som blåste hårt utanför. En tjej, min nya rumskamrat, ramlade svinhårt på ett hopp för att hon hoppade i en dalvåg och landade på toppen av vågen, alltså mycket tidigare än beräknat. Men hon överlever.
Efter showen får vi mat i ishallen för matsalen är stängd. Det roliga är att vi inte själva kan välja vad vi ska få utan de plockar ihop samma sak varje showkväll. Visserligen är det mycket mat att välja mellan men det går tydligen inte att få skivad lök istället för oliver osv. Mycket märkligt. Annat gottit som det bjussas på är de återkommande så kallade fullkornsbröden med majonnäs, kalkon, ost och det ensamma salladsbladet, friterad kyckling att dippa i sötsur sås, melon, annans, vindruvor, ost och kex och såklart salamipizza. Så det går ingen nöd på oss.
Idag ska vi spela in Beatles-delen av showen med proffsfotografer. Inte för att vi gör den så otroligt bra eller så utan för att den ska visas i bakgrunden på en TV-vägg när vi åker det numret. Otroligt häftigt…
Berättar allt om några dagar

Big boss, nästan showtime och sol

Från förra veckan…
Igår (läs onsdag) hade vi vår första "run trouh" det vill säga körde hela showen i ett tjok. Som om inte det var nog kom ägaren/grundaren och chefen från produktionsbolaget och granskade. Jag åkte med min slöja för första gången. Det är egentligen en hel hjälm med paljetter, tygbitar som vajar och slöjan såklart. Något att ha i åtanke är att vi som åker showen nu är uppsättning nummer 15 i raden och hjälmen har varit i bruk från första början. Mmmm många års svettningar som sitter i den kan jag tala om. (Detta gäller även alla kläder.)
I vilket fall som helst så åkte vi för kung och fosterland. Jag har ett väldigt tråkigt solo till klassisk musik, vacker och lååååångsamt. Det består av ett tremanna lyft med Andrey och Ryan, ett ögellyft med Andrey, några dubbeltreor, viftande med armarna, en himmelspiruett (jätte bakåtlutande med armarna upp så man mår så där illa efteråt) en dubbelaxel, en dubbelflip en bouer och en ligg byt i ligg försök få tag i foten, åk ut. Slut.
Allt detta till en otroligt svår tretakt. (Ni vet ju hur bra jag är på takt) Något att glädjas åt är att jag fått en sprillans ny klänning i alla fall. Den är exakt lika dan som den förra minus de femton åren av svett.
I övrig har jag varit av båten tre, ja hela tre gånger på snart tre veckor! Två gånger i San Juan, andra gången åkte vi till the mal. Jag förstår inte riktigt amerikanarnas fascination av att hänga i ett köpcenter på helgerna. Inte konstigt att alla är kingsize här med tanke på kakståndet på det där stället. Sen är det ju all den där "hälsosamma" maten. Vitt bröd med några små stackars frön på (holeweat) ost, kalkon, majonäs och smör. Ta gärna en diet coke till så är biffen stekt. Oh jag glömde, det är ett ensamt stackars salladsblad intryckt mellan de nyttiga brödskivorna också.
Tillbaka till båten så har vi haft kostymprovning. Förutom min nya osvettade klänning i öppningsnummret har jag även en jättekonsig outfit som en lite dvärg (alla har en sån), en orange (som M-pac skulle sagt)"mus-kort" klänning till Beatlesnummret med tillhörande blond peruk med lugg som jag har förälskat mig i samt en bröllopsklänning med en "bride backpack" (ska fixa ett kort som förklarar)

Var ute i solen här om dagen i ca 30 minuter, kräftan i mig kom fram direkt.

Jag har flyttat också både bra och dåligt. Dåligt är att jag fått byta rumskamrat så nu bor jag med Anastasia (glöm inte uttalet Anastasiiiia). Hon är en 28år ryss som är väldigt egocentrisk och duschar för sällan. Hon måste ha missat hygienklausulen i kontraktet. Minst en dusch varje dag. Fast hon är väldigt bra på att borsta håret över handfatet och sen låta sina hårstrån ligga kvar. Det bra med flytten är att vi inte längre är under vattnet och i närheten av alla dansare och andra roliga människor.
Sen har jag även haft en "All skate" allmänhetens åkning. Min uppgift denna veckan var att se till att folk skrev på papper på att de inte kommer stämma företaget om de ramlar och slår sig. Vi fick strikta regler från chefen hur det hela skulle gå till. Jag följde det till punkt och prickar och tack vare det kastade en man pennor på mig.
Grejen var den att man inte får skriva fel på pappret, då är man tvungen att göra om det, vilket den här mannen gjorde. Tyvärr så fyllde han i sitt andra papper med blyerts, vilket inte heller är okej. När jag upplyste honom om det blev han arg och hällde blyertspennorna över mig. Allt jag kunde säga var I’m so sorry Sir.
Hmm inte cool men nästa gång kan jag ta personens "seapass"kort så att min chef kan ta ett snack med personen.
Man lär sig alltid nya saker.