Framme och hemlängtan

Hur tusan kan man få hemlängtan på planet på väg dit?
Ja det vet jag inte, men att jag känner ett stygn i hjärtat när jag tänker på alla hemma kan jag inte förneka.
Men nu till humor. Mamma har hela tiden skojat om att jag bara kommer åka med ryssar och liknande nationaliteter. Det räckte med att checka in på mitt hotellrum. Där möttes jag av min tillfälliga rumskarat Julia från Ukraina (Jag vet, lite besviken över namnet. Hade hoppats på Svetlana, Olga eller något liknande)
Hon pratar ingen engleska, det samma gäller hennes paråkningspartner Andrej och deras vänner Denis (kille) och Anastasia(betoning på sista i:et), båda från Rysland. Utöver dessa godbitar har vi Val (kille och inte hon i Beverly hills), Dzhennifer (hahahaha vet inte ens hur man uttalar det), Justin och Ryan från Kanada och min lätt amerikaniserade rumskamrat i kommande 6månader, Daniella från Tyskland.
Återkommer med mer kommentarer kring dessa.
För övrigt är båten inte alls så cool som jag tänkt mig. Men det är nog för att jag bara sett bilder från skeppets bästa sida innan och nu faktiskt bor på 4kvm två våningar under vatten. Men alla ställen där gästerna får vara är jättefina och för dig mamma har Daniela lovat att hjälpa mig med billiga biljetter så du kan komma och hälsa på!
Jag är helt lost när det gäller att hitta för det är inte skyltat så bra och det jobbar en massa killar som tar policyn "Greet and smile" lite för seriöst när jag går förbi. Btw så är kaptens högra hand, kommer inte ihåg vad han heter, svensk och kommer från Stockholm.
Nu ska jag krypa till kojs och få ordning på sömnen. Jag vakande inte av väckarklockan när jag tog en tupplur i eftermiddags så jag missade 15 av 30min träning på is. Mycket bra drag att starta den här episoden av mitt liv med… eller? (det var ingen kris enligt han som är vår närmast chef )
Sov gött!