Kulturkrock?

Det är inte lätt att vara svensk i ett låtsassamhälle som här på båten. Vad då vara svensk tänker du, det är väl svårt att vara vem som helst på båten. Ja det kanske det är men på varje avdelning finns det minst 4pers från ditt land som pratar ditt spåk, firar dina högtider och som på något sätt spelar efter samma spelregler som du gör. Men inte för mig. Jag är omgiven av ryssar som är jättesnälla men inte har mycket till hyfs i kroppen enligt min mening. Det är små saker som att lämna plats för någon vid bordet och inte bara prata ryska när det sitter personer med annat modersmål än dem. När det kommer till kanadensare/amerikanare så är det lättare att inte döma dem för de luktar inte svett och jag förstår 99% av vad de säger. Men att bestämma en tid eller något man vill hitta på med dem är omöjligt. Om jag till exempel vill gå till stranden dagen efter och frågar om någon vill följa med så får jag oftast ett: Ja!! Så kan jag visa dig den där restaurangen som vi pratade, om eller något liknande. Vi bestämmer en tid och vart vi ska gå. Allt är frid och fröjd till dagen efter då jag står och väntar vid utgången i 20min och ingen kommer. Jag bankar på personens dörr eller ringer och frågar vad som händer. Oftast har personen i fråga ångrat sig, försovit sig eller så har personen i fråga glömt av det. I vilket fall som helst så slutar det ofta med att jag går med någon annan eller själv.
(Folk verkar inte vara så äventyrslystna som jag, skulle nog placera ett =-tecken mellan mig själv och Indiana Jones) Suck, ibland är det påfrestande att vara svensk och redig.