Hallå hallå

I söndags pratade jag i en timme med både Stegny och Tobbe. Det är alltid lika underbart att höra röster och vinka till folk hemifrån. Det känns lite konstigt att sitta på Starbucks och vinka till sin dator. Men det bjuder jag på. Det är värre när folk lutar sig närmare och försöker förstå vad jag säger. Efter det tog vi hör och häpna bussen tillbaka till skeppet. En vild och okontrollerad bussfärd på femton minuter. Men den var gratis och hade AC.