Jag har fatt flera forfragningar ang min adress har ombord.
Hall i hatten har kommer den
Erika Donko/Icecast
P.O Box 019156
Miami FL
USA
Mitt telefonnrummer har jag tyvarr inte i huvudet men det kommer snart ocksa. Tyvarr gar jag bara att nas pa min mobil pa lordagar och sondagar da vi ar i amerikanska hamnar. Mycket markligt men sa ar det.
Annars ter sig livet ganska bra har. Har hittat en kompis som vill lara mig surfa och ska nu ga och snacka med dykinstruktorerna ombord ang ett certifikat.
Natt far man ju gora for att fa tiden att ga
måndag 13 oktober 2008
tisdag 7 oktober 2008
Hej fru Kräfta
Jag har nu varit i land flera (tre) gånger bland annat i San Juan men också på St Maarten. Jag har badad i det superblå resekatalogsvattnet som ni där hemma drömmer våta drömmar om just nu.
Men jag har fått betala för det… i kräftmått. Har uppnått nivå 6,5 på den 10-skaliga kräftfärgsskalan. För att uppnå nivå 7 måste det göra ont i skinnet på näsan när man nyser.
Men det är såååååå värt det. Jag vet att ni tänker: varför använder du inte solkräm? Det gör jag med faktor 30. Men jag var så ivrig i mitt badande att den sköljdes bort och senare också glömdes bort. Det kan ha varit alla gaykillar i stingspeedos som oljade in varandra, tog posekort i vågorna och fnittrade vild när någon nöp dem i rumpan som distraherade mig. Insåg när jag låg där att stranden inte kallades för bay-beach som jag trodde utan för det mer självklara namnet gay-beach.
Men jag fick vara i fred och kunde till och med unna mig att inte rodna när vågorna tog tag i min bikini överdel och lämnade den vid midjan.
På vägen hem från stranden fick mina fötter varsin redig blåsa mellan stor- och pektån tack vare mina flippflopps. Aj säger jag bara.
Men jag har fått betala för det… i kräftmått. Har uppnått nivå 6,5 på den 10-skaliga kräftfärgsskalan. För att uppnå nivå 7 måste det göra ont i skinnet på näsan när man nyser.
Men det är såååååå värt det. Jag vet att ni tänker: varför använder du inte solkräm? Det gör jag med faktor 30. Men jag var så ivrig i mitt badande att den sköljdes bort och senare också glömdes bort. Det kan ha varit alla gaykillar i stingspeedos som oljade in varandra, tog posekort i vågorna och fnittrade vild när någon nöp dem i rumpan som distraherade mig. Insåg när jag låg där att stranden inte kallades för bay-beach som jag trodde utan för det mer självklara namnet gay-beach.
Men jag fick vara i fred och kunde till och med unna mig att inte rodna när vågorna tog tag i min bikini överdel och lämnade den vid midjan.
På vägen hem från stranden fick mina fötter varsin redig blåsa mellan stor- och pektån tack vare mina flippflopps. Aj säger jag bara.
Blek men glad
Är man svensk så är man
Showdag 2 och Island Frenzy Parade
Showdag två började inte allt för bra då herr och fru Wiebetak (produktionsbolagets ägare tillika mina chefer) hade supit mig under bordet med fint vin och middag kvällen innan. Tilläggas ska att hela gänget var med men det var tydligen bara jag som inte pallade trycket av tre veckors intensivt repande, två shower i kombination med vin. Men som en gammal Lisebergare har man kvar de sanna visdomsorden "kung i baren, kung på dagen". Och vilket uppsving jag gjorde. Felfri första show och bara ett fel i andra. I slutet av showen har jag min slutpose ca två decimeter från publiken på första raden. Både på gott och ont. Ont är att jag måste stå så i ca två 8:or. Det kan bli lite närgånget. Men det goda är alla goa kommentarer. Bravo, well done sweety och så vidare. Inte helt fel när svetten lackar och läppstiftet sitter fint på framtänderna.
När det kommer till paraden ska jag föreställa en av fyra gudinnor. Tjoho tänkte jag till jag fick veta att gudinnor tydligen går runt i väldigt höga klackar. Jag som haltar i ballerinaskor… Men jag fick ett par fina hudfärgade dansskor med en svindlande högklack som är jättebra på att fastna i kjolen på min långklänning. (ja kort kommer snart) Men jag trillade inte och jag var bara fel i timingen tre gånger, så jag får nog säga att jag är ganska nöjd med resultatet.
Ikväll ska jag vara asiat…
När det kommer till paraden ska jag föreställa en av fyra gudinnor. Tjoho tänkte jag till jag fick veta att gudinnor tydligen går runt i väldigt höga klackar. Jag som haltar i ballerinaskor… Men jag fick ett par fina hudfärgade dansskor med en svindlande högklack som är jättebra på att fastna i kjolen på min långklänning. (ja kort kommer snart) Men jag trillade inte och jag var bara fel i timingen tre gånger, så jag får nog säga att jag är ganska nöjd med resultatet.
Ikväll ska jag vara asiat…
Moviestar
Cool, coolare, coolast, är bara förnamnet för det jag inte var i onsdags.
Tre timmar av It’s been a hard days night i min beatlesoutfit(se tidigare inlägg) Jag älskar fortfarande min peruk men oj vad den sitter dåligt och oj vad det andra åker dåligt i formation. Jag har flertalet gånger känt –"Vad f*n, hur j*vla svårt kan det vara att åka i en rad"? eller –"Men för i h*lvete, det är saxa, saxa, dubbelkors, trea vänd, samla. Vi har gjort samma steg fem gånger nu." Då är det bara till att ta ett djupt andetag och påminna mig om att jag inte längre åker med världens bästa lag utom ett gäng par- och singelåkare som fortfarande skrattar åt ordet teamåkning. Vänta till det blir min tur att hålla lektion då ska de få se på andra bullar. Ni är mer än välkomna att komma med svåra tips.
Åter till inspelningen… om jag tyckte isen var liten innan så var det inget mot nu. Vi fick HALVA isen att åka på. Hahaha Jaja vi gjorde det vi blev tillsagda att göra och som jag kämpade med min tandkrämsreklams leende.
Släck strålkastarna det blir överexponering här ropades det nästan från kontrollrummet. Något som faktisk ropades var "close up on Erika’s sitspinn" (närbild på Erikas sittpiruett). Jag snurrade för kung och fosterland så peruken nätt och jämt stannade kvar. Mamma du hade varit stolt som en tupp!
Mer spännande än så var det inte.
Tre timmar av It’s been a hard days night i min beatlesoutfit(se tidigare inlägg) Jag älskar fortfarande min peruk men oj vad den sitter dåligt och oj vad det andra åker dåligt i formation. Jag har flertalet gånger känt –"Vad f*n, hur j*vla svårt kan det vara att åka i en rad"? eller –"Men för i h*lvete, det är saxa, saxa, dubbelkors, trea vänd, samla. Vi har gjort samma steg fem gånger nu." Då är det bara till att ta ett djupt andetag och påminna mig om att jag inte längre åker med världens bästa lag utom ett gäng par- och singelåkare som fortfarande skrattar åt ordet teamåkning. Vänta till det blir min tur att hålla lektion då ska de få se på andra bullar. Ni är mer än välkomna att komma med svåra tips.
Åter till inspelningen… om jag tyckte isen var liten innan så var det inget mot nu. Vi fick HALVA isen att åka på. Hahaha Jaja vi gjorde det vi blev tillsagda att göra och som jag kämpade med min tandkrämsreklams leende.
Släck strålkastarna det blir överexponering här ropades det nästan från kontrollrummet. Något som faktisk ropades var "close up on Erika’s sitspinn" (närbild på Erikas sittpiruett). Jag snurrade för kung och fosterland så peruken nätt och jämt stannade kvar. Mamma du hade varit stolt som en tupp!
Mer spännande än så var det inte.
fredag 3 oktober 2008
onsdag 1 oktober 2008
Show time
Japp premiären är avklarad och champagnen uppdrucken. Igår smällde det. Vi hade två föreställningar igår och låt säga att det märktes att det var första gången. Jag föll som en fura två gånger i mitt solo och det hela blev inte bättre av att min brudbukett var som borttrollad när jag skulle gifta mig i slutet. Allt blev bara kaos och alla hoppades att nästa show skulle gå bättre… vilket den gjorde.
Jag ramlade bara en gång och hoppade en skitsnygg dubbel axel med slöja och allt, trots stormen som blåste hårt utanför. En tjej, min nya rumskamrat, ramlade svinhårt på ett hopp för att hon hoppade i en dalvåg och landade på toppen av vågen, alltså mycket tidigare än beräknat. Men hon överlever.
Efter showen får vi mat i ishallen för matsalen är stängd. Det roliga är att vi inte själva kan välja vad vi ska få utan de plockar ihop samma sak varje showkväll. Visserligen är det mycket mat att välja mellan men det går tydligen inte att få skivad lök istället för oliver osv. Mycket märkligt. Annat gottit som det bjussas på är de återkommande så kallade fullkornsbröden med majonnäs, kalkon, ost och det ensamma salladsbladet, friterad kyckling att dippa i sötsur sås, melon, annans, vindruvor, ost och kex och såklart salamipizza. Så det går ingen nöd på oss.
Idag ska vi spela in Beatles-delen av showen med proffsfotografer. Inte för att vi gör den så otroligt bra eller så utan för att den ska visas i bakgrunden på en TV-vägg när vi åker det numret. Otroligt häftigt…
Berättar allt om några dagar
Jag ramlade bara en gång och hoppade en skitsnygg dubbel axel med slöja och allt, trots stormen som blåste hårt utanför. En tjej, min nya rumskamrat, ramlade svinhårt på ett hopp för att hon hoppade i en dalvåg och landade på toppen av vågen, alltså mycket tidigare än beräknat. Men hon överlever.
Efter showen får vi mat i ishallen för matsalen är stängd. Det roliga är att vi inte själva kan välja vad vi ska få utan de plockar ihop samma sak varje showkväll. Visserligen är det mycket mat att välja mellan men det går tydligen inte att få skivad lök istället för oliver osv. Mycket märkligt. Annat gottit som det bjussas på är de återkommande så kallade fullkornsbröden med majonnäs, kalkon, ost och det ensamma salladsbladet, friterad kyckling att dippa i sötsur sås, melon, annans, vindruvor, ost och kex och såklart salamipizza. Så det går ingen nöd på oss.
Idag ska vi spela in Beatles-delen av showen med proffsfotografer. Inte för att vi gör den så otroligt bra eller så utan för att den ska visas i bakgrunden på en TV-vägg när vi åker det numret. Otroligt häftigt…
Berättar allt om några dagar
Big boss, nästan showtime och sol
Från förra veckan…
Igår (läs onsdag) hade vi vår första "run trouh" det vill säga körde hela showen i ett tjok. Som om inte det var nog kom ägaren/grundaren och chefen från produktionsbolaget och granskade. Jag åkte med min slöja för första gången. Det är egentligen en hel hjälm med paljetter, tygbitar som vajar och slöjan såklart. Något att ha i åtanke är att vi som åker showen nu är uppsättning nummer 15 i raden och hjälmen har varit i bruk från första början. Mmmm många års svettningar som sitter i den kan jag tala om. (Detta gäller även alla kläder.)
I vilket fall som helst så åkte vi för kung och fosterland. Jag har ett väldigt tråkigt solo till klassisk musik, vacker och lååååångsamt. Det består av ett tremanna lyft med Andrey och Ryan, ett ögellyft med Andrey, några dubbeltreor, viftande med armarna, en himmelspiruett (jätte bakåtlutande med armarna upp så man mår så där illa efteråt) en dubbelaxel, en dubbelflip en bouer och en ligg byt i ligg försök få tag i foten, åk ut. Slut.
Allt detta till en otroligt svår tretakt. (Ni vet ju hur bra jag är på takt) Något att glädjas åt är att jag fått en sprillans ny klänning i alla fall. Den är exakt lika dan som den förra minus de femton åren av svett.
I övrig har jag varit av båten tre, ja hela tre gånger på snart tre veckor! Två gånger i San Juan, andra gången åkte vi till the mal. Jag förstår inte riktigt amerikanarnas fascination av att hänga i ett köpcenter på helgerna. Inte konstigt att alla är kingsize här med tanke på kakståndet på det där stället. Sen är det ju all den där "hälsosamma" maten. Vitt bröd med några små stackars frön på (holeweat) ost, kalkon, majonäs och smör. Ta gärna en diet coke till så är biffen stekt. Oh jag glömde, det är ett ensamt stackars salladsblad intryckt mellan de nyttiga brödskivorna också.
Tillbaka till båten så har vi haft kostymprovning. Förutom min nya osvettade klänning i öppningsnummret har jag även en jättekonsig outfit som en lite dvärg (alla har en sån), en orange (som M-pac skulle sagt)"mus-kort" klänning till Beatlesnummret med tillhörande blond peruk med lugg som jag har förälskat mig i samt en bröllopsklänning med en "bride backpack" (ska fixa ett kort som förklarar)
Var ute i solen här om dagen i ca 30 minuter, kräftan i mig kom fram direkt.
Jag har flyttat också både bra och dåligt. Dåligt är att jag fått byta rumskamrat så nu bor jag med Anastasia (glöm inte uttalet Anastasiiiia). Hon är en 28år ryss som är väldigt egocentrisk och duschar för sällan. Hon måste ha missat hygienklausulen i kontraktet. Minst en dusch varje dag. Fast hon är väldigt bra på att borsta håret över handfatet och sen låta sina hårstrån ligga kvar. Det bra med flytten är att vi inte längre är under vattnet och i närheten av alla dansare och andra roliga människor.
Sen har jag även haft en "All skate" allmänhetens åkning. Min uppgift denna veckan var att se till att folk skrev på papper på att de inte kommer stämma företaget om de ramlar och slår sig. Vi fick strikta regler från chefen hur det hela skulle gå till. Jag följde det till punkt och prickar och tack vare det kastade en man pennor på mig.
Grejen var den att man inte får skriva fel på pappret, då är man tvungen att göra om det, vilket den här mannen gjorde. Tyvärr så fyllde han i sitt andra papper med blyerts, vilket inte heller är okej. När jag upplyste honom om det blev han arg och hällde blyertspennorna över mig. Allt jag kunde säga var I’m so sorry Sir.
Hmm inte cool men nästa gång kan jag ta personens "seapass"kort så att min chef kan ta ett snack med personen.
Man lär sig alltid nya saker.
Igår (läs onsdag) hade vi vår första "run trouh" det vill säga körde hela showen i ett tjok. Som om inte det var nog kom ägaren/grundaren och chefen från produktionsbolaget och granskade. Jag åkte med min slöja för första gången. Det är egentligen en hel hjälm med paljetter, tygbitar som vajar och slöjan såklart. Något att ha i åtanke är att vi som åker showen nu är uppsättning nummer 15 i raden och hjälmen har varit i bruk från första början. Mmmm många års svettningar som sitter i den kan jag tala om. (Detta gäller även alla kläder.)
I vilket fall som helst så åkte vi för kung och fosterland. Jag har ett väldigt tråkigt solo till klassisk musik, vacker och lååååångsamt. Det består av ett tremanna lyft med Andrey och Ryan, ett ögellyft med Andrey, några dubbeltreor, viftande med armarna, en himmelspiruett (jätte bakåtlutande med armarna upp så man mår så där illa efteråt) en dubbelaxel, en dubbelflip en bouer och en ligg byt i ligg försök få tag i foten, åk ut. Slut.
Allt detta till en otroligt svår tretakt. (Ni vet ju hur bra jag är på takt) Något att glädjas åt är att jag fått en sprillans ny klänning i alla fall. Den är exakt lika dan som den förra minus de femton åren av svett.
I övrig har jag varit av båten tre, ja hela tre gånger på snart tre veckor! Två gånger i San Juan, andra gången åkte vi till the mal. Jag förstår inte riktigt amerikanarnas fascination av att hänga i ett köpcenter på helgerna. Inte konstigt att alla är kingsize här med tanke på kakståndet på det där stället. Sen är det ju all den där "hälsosamma" maten. Vitt bröd med några små stackars frön på (holeweat) ost, kalkon, majonäs och smör. Ta gärna en diet coke till så är biffen stekt. Oh jag glömde, det är ett ensamt stackars salladsblad intryckt mellan de nyttiga brödskivorna också.
Tillbaka till båten så har vi haft kostymprovning. Förutom min nya osvettade klänning i öppningsnummret har jag även en jättekonsig outfit som en lite dvärg (alla har en sån), en orange (som M-pac skulle sagt)"mus-kort" klänning till Beatlesnummret med tillhörande blond peruk med lugg som jag har förälskat mig i samt en bröllopsklänning med en "bride backpack" (ska fixa ett kort som förklarar)
Var ute i solen här om dagen i ca 30 minuter, kräftan i mig kom fram direkt.
Jag har flyttat också både bra och dåligt. Dåligt är att jag fått byta rumskamrat så nu bor jag med Anastasia (glöm inte uttalet Anastasiiiia). Hon är en 28år ryss som är väldigt egocentrisk och duschar för sällan. Hon måste ha missat hygienklausulen i kontraktet. Minst en dusch varje dag. Fast hon är väldigt bra på att borsta håret över handfatet och sen låta sina hårstrån ligga kvar. Det bra med flytten är att vi inte längre är under vattnet och i närheten av alla dansare och andra roliga människor.
Sen har jag även haft en "All skate" allmänhetens åkning. Min uppgift denna veckan var att se till att folk skrev på papper på att de inte kommer stämma företaget om de ramlar och slår sig. Vi fick strikta regler från chefen hur det hela skulle gå till. Jag följde det till punkt och prickar och tack vare det kastade en man pennor på mig.
Grejen var den att man inte får skriva fel på pappret, då är man tvungen att göra om det, vilket den här mannen gjorde. Tyvärr så fyllde han i sitt andra papper med blyerts, vilket inte heller är okej. När jag upplyste honom om det blev han arg och hällde blyertspennorna över mig. Allt jag kunde säga var I’m so sorry Sir.
Hmm inte cool men nästa gång kan jag ta personens "seapass"kort så att min chef kan ta ett snack med personen.
Man lär sig alltid nya saker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
